Lapplandsjäntan

I julas fick far min en julklapp som såg rätt sorglig ut. Två A4-papper inrullade i en toalettpappersrulle med ett rött hampasnöre runt. Jaha, det är väl inte så farligt att en pappa får en sådan present av sin dotter? Nä förvisso, men jag tror att det är lättare att komma undan med presenter i form av toapappersrullar när dottern är något yngre än 24 år. Men , för det finns ju alltid ett men. De där halvtrökiga A4-papperna var inget mindre än två stycken biljetter till en extrainsatt konsert med Jerry Williams ! " Två år efter supersuccén med "The Farewell Show”, som sågs av 250 000 personer, kunde Sveriges rock-kung inte hålla sig längre. "Familjen, hunden, kompisarna, gymmet och ishockeyn är okey. Men… fan... man måste få lira!", sa Jerry Williams och satte upp showen "Man måste få lira” – en avskalad, personlig föreställning laddad med favoritlåtar." - Beskrivning från   Blixten Så igår var det äntligen dags! 17:30 öppnades dörrarna för insl...

Här har det varit en relativt tyst helg. Förklaras enklast med att veckan tog musten ur mig. Mycket rännande, många samtal och en hel massa trassel brände slut på energi och ork. Så helgen har vigts till återhämtning, vila, vätska typ. Men det är okej! Något som jag får påminna mig om gång på gång är att det är okej! Jag vet ännu inte riktigt hur mycket aktivitet jag klarar av innan huvudknoppen säger "Stopp å stärn å!". Jag lär mig och övar på varje dag att försöka se och höra kroppens varningssignaler och acceptera att jag är inte samma person som jag var för ett halvår sedan. En insikt som är otroligt tung att bära emellanåt, men som sagt jag lär mig. Så i helgen har jag bromsat ner på tempot och prioriterat ner - få aktiviteter och bara sådana som gett energi utan att ta för mycket. Positivt egoistisk! Badkar, bokläsning, vilopauser, långa lugna matpauser och kvalitetstid med maken de timmar han spenderat hemma mellan jobbtider. Så det hinner nog bli människa ...

2017 ska bli ett år där fokus ligger på att göra saker som hjälper mig att Må Bra , psykiskt såväl som fysiskt. Ett av mina fysiska mål är att få tillbaka min kondition igen! När jag i augusti blev inskriven på Neurorehab och där fick träffa bland annat sjukgymnast, så kollades min syreupptagningsförmåga upp. Alltså, hur effektivt min kropp tar till sig syre och transporterar ut detta i kroppen. Föga förvånande så var värdena under all kritik. Mina värden var så låga att de varken fanns med i tabellen för min åldersgrupp eller tabellen för min vikt. Löjligt dåliga värden helt enkelt. Detta är ju en insikt som jag kan tänka mig kan vara rätt modfällande - jag skriver "kan tänka mig" då jag inte vet eftersom det var tvärtom vad jag kände. Att min kondition var (är) dålig är ett faktum som jag redan vetat om, ingen överraskning där liksom. Känslan jag fick var därför att " Okej, det här ser skit ut. Då kavlar vi upp ärmarna och löser det här! ", vilket även är vad ja...

Idag fick jag sällskap på promenaden av min kära make. Bara det var ju anledning nog för att ge sig ut! Däremot ska jag, som ungefär resten av mänskligheten, även jag gnälla lite över vädret. Vi har idag haft kring 5 - 7 plusgrader.... och regn. Omkring tretiden så höll det dock upp, så då passade vi på att ta en skymningspromenix! Tog en fantastiskt fin bild efter vägen som jag tänkte dela med mig av till er, MEN... Den lyckades jag radera genom att trycka på "Ta bort" istället för "Dela" *paus för klagan, jämmer och frustration* Nåväl, livet går vidare. Då Robin är ledig även ikväll så passar vi på med lite kvalitetstid och har dragit fram sällskapsspel ur skåpen! Jag tog fram fyra olika spel vi skulle välja och variera mellan, men nu har vi suttit med Master mind  i snart två timmar! Ett spel jag fick när jag var liten och då totalt älskade. Något av ett under är att jag och maken fortfarande är sams efter två timmars sällskapsspel. Vi är båda lite av vi...

På tisdag morgon var det dags att återigen packa väskan och återvända till Storschtan . Detta främst av två anledningar; 11:30 hade jag tid hos distriktssköterskan för att ta bort mina stygn i handen och  Min kära makes 26:e födelsedag! Cirka 8:30 åkte jag iväg från min fina familj på Berget och mötte solen strax därefter. Morgonrodnad Morgonstund har guld i mund Inte mindre än 5 ( FEM) stopp blev det efter vägen innan jag slutligen var framme i stan. Stopp 1 - Renar Stopp 2 - Renar Stopp 3 - Renar Stopp 4 - Polisen och nykterhetskontroll Stopp 5 - Pinkpaus i Bjurholm hos mor Ja, jag vet inte om ni insett det men vi har en hel del renar i Norrlands inland. Poliskontroller är däremot betydligt mer sällsynt! Om det inte är marknad förstås. Jag tog körkortet i Vilhelmina i oktober 2010 och detta är första gången jag blir in-vinkad för poliskontroll av något slag överhuvudtaget. Lite knäppt egentligen då jag kört mycket inte bara i inlandet ...

Den senaste veckan har jag ätit på ett sätt som är för mig otroligt sällsynt, nämligen väldigt lite "vanliga" kolhydrater och mängder med sallad! Detta är inget val jag gjort på grund av ändrad diet eller så utan det har liksom bara blivit. Exempel; Tisdag middag  Chorizo + sallad (romansallad,  purjolök, cocktail tomater och zucchini) Torsdag middag  Köttbullar + sallad (romansallad, purjolök, fetaost, cocktail tomater och zucchini) Fredag lunch  Panerad torsk + sallad (romansallad, zucchini och palsternacka) Jag är annars inte den som medvetet brukar välja bort potatis, ris eller pasta. Tvärtom! Men just denna vecka (hittills) har jag varit som o-sugen. Kan hända att det har att göra med att jag haft minskad matlust efter att jag skar upp handen, sallad blir mindre matigt och lättare att smälta? Eller så är det min kropp som helt enkelt signalerar efter mer grönt i maten. Hursomhaver är denna ökning i sallads-intag ing...

Vissa dagar är ett enda mörker. Huvudvärk, stygn som spräcks, trötthet som vägrar släppa taget. Då plockar jag fram mitt emergency kit - största och gladaste temuggen i hushållet, myskatter, en bra bok, en bra tv serie och kläder så mjuka att de lika gärna kunnat vara pyjamas. Så får det bli en bättre och mer produktiv dag imorgon helt enkelt!

Pågående mål är att innan Vasalopps-starten den 26 februari promenera 9mil, ett eget promenad-Vasa. Detta är ett av mina delmål för att hjälpa mig själv att göra 2017 till ett Må Bra - år . Fokus på att lägga tid och energi på saker som får mig att må bra på olika sätt! När det då dyker upp motgångar i livet, är min tanke att jag lättare skall kunna möta dem med ett fokus på att må bra.   Årets första motgång kom snabbare än jag räknat med, då jag i lördagskväll skar upp handen rejält på två ställen och fick åka in till akutmottagningen för att sy. Räknade stygnen igår då jag bytte förband och har för mig att jag fick det till 14-15 stygn. Lyckligtvis påverkar ju denna skada inte min förmåga att gå! Även om det är lite bökigt att ta på ytterkläderna samtidigt som det till och från spökar lite i hjärnan kring risken att halka och landa på handen. Men, ibland är det extra bra att ha lite tjockare pannben och en ordentlig tjurskalle som manar på en i alla fall! Tips till al...

Förlängde helgen lite extra igår genom att få spendera dagen tillsammans med pappa, lillasyster och styvmor- snacka om Må Bra boost! De hade ärende till storstan och lasarettet, så kul att få vara den som får bjuda på kaffe för en gångs skull - även om det av en händelse var slut på både grädde och mjölk här hemma. Idag och imorgon är det min tur att vistas på vården. Strax efter kl10 ska jag på vårdcentralen för allergikoll och imorgon väntas ett uppföljningsmöte med mitt team på Neurorehab. Det senare mötet gruvar jag lite inför. Är så rädd att jag ska glömma bort att nämna något viktigt, men ska försöka komma ihåg att idag sätta mig ner och skriva ner så mycket jag kan av vad jag själv vill förmedla och undrar över. En fin tröst och hjälp i att hantera och acceptera alla dessa sjukeländen både kring mig och familjen är mina te-kvällar med min trogne följeslagare Kurth. Alltid kommer han och lägger sig i knät och tar med sig ett välbehövligt lugn, när allting känns som jävligast....

På grund av x antal stygn i högerhand (högerhänt) blir det eventuellt lite glesare mellan inläggen ett tag. I alla fall den längre sorten! Jag är nu ett levande bevis på vilken bra uppfinning diskmaskinen är! Att handdiska är ju uppenbarligen inte helt säkert.

Något jag både läst själv och även fått höra från vårdkontakter på ämnet stresshantering, är begreppet egentid . Den definition jag tillskriver egentid är; tid för mig själv - för min skull. Vad jag gör under min egentid skall vara i kravlöst villkor till min egen vilja. Det viktiga är att varje dag sätta av tid för sig själv på det här viset. Vill jag sedan sitta i ett hörn och läsa ifred, gå ut och springa i regnet, sova eller möblera om - så kvittar det! Det viktiga är att under den här tiden är det min vilja som styr och jag behöver inte ta in någon annans behov i ekvationen. Det här med egentiden är något jag har fått lära mig att uppskatta och ta vara på. I början fick jag vara rätt sträng med mig själv för att inte prioritera bort den timma jag avsatt för mig själv - vilket såklart hände ändå ett flertal gånger. Men allteftersom (nu snackar vi år) så är det något jag verkligen uppskattat. Det har blivit något jag saknar om jag inte ger mig själv den. I årets först...

Finna glädje i de små sakerna , är ett råd som brukar vara lättare sagt än gjort, men som gör sådan otrolig skillnad i det långa loppet! För en tid sen hade jag som rutin att varje kväll skriva ner några saker som gjort mig glad under dagen - en kram, en mening, en promenad, en fika, ja vad som helst. Det viktiga är att det är något som faktiskt bringat lite glädje i vardagen. Den rutinen har jag tänkt att försöka återuppta, helt för min egen skull, för att försöka ta vara på och komma ihåg att glädjas åt just de små sakerna. Igår kväll till exempel så ställde jag mig och rörde ihop lite muffins, med min kära make i tankarna då han gärna vill stoppa i sig något sött efter middagen. Då herrn i huset är vegan så är de alltså helt fria från både mjölk och ägg. Det är ett väldigt enkelt grundrecept, som jag själv brukar skoja till genom att stoppa ner någon sorts bär, det jag hittar i frysen ungefär. Så igår blev det; Chokladmuffins med svarta vinbär. Du behöver 100g   ...

Pågående målsättning är ju just nu att promenera 9 mil innan Vasaloppsstarten den 26 februari. Å och Frost Jag började och gick de 5 första dagarna tillsammans med min o-elaka styvmor Å och hundarna, så fick verkligen en positiv startsträcka! Efter nu 7 dagar ( ons 4/1 t.o.m. tis 10/1 ) där jag promenerat varje dag har jag precis nått Vasaloppets andra vätskekontroll i Mångsbodarna med mina hittills 23,98km . Vasaloppets vätskekontroller Sälen - Start Smågan - 10,56km Mångsbodarna - 23,8km Risberg - 34,53km Evertsberg - 47,08km Oxberg - 61,68km Hökberg - 70,89km Eldris - 81,14km Mora - Mål ( 90km)

Alltid när jag kommer tillbaka till stan efter att ha varit hemmavid, så brukar jag kunna bli rätt nere. Jag är ju ingen stadsmänniska överhuvudtaget, har aldrig riktigt förstått "tjusningen" med att bo i en stad. Så jag tänkte att vi skulle titta på lite ljuspunkter från de här två dagarna som gått sedan jag kom tillbaka, för att mota bort herr Ågren ordentligt! För det första så måste jag berätta om en lite kul grej som hände igår kring lunch. Jag hade precis druckit en kopp kaffe och packat ihop lite papper som skulle in till Arbetsförmedlingen. Kära maken hade just stigit upp och höll på stoppa i sig lite frukost och jag meddelar att " Jag går och hämtar bilen så hinner den bli varm medan jag kommer upp och dricker påtår innan vi far. " Inte förn jag klätt mig i både täckjacka, skor och mössa, stoppat nycklarna i fickan, plockat med mig soppåsen som skulle slängas och är halvvägs ut genom dörren så slår det mig. Hämta bilen från parkeringen och lämna den olås...