Lapplandsjäntan

Idag blev dagen då årets tredje bok påbörjades. En biverkning av att mitt huvud och jag inte är riktigt överens om hur världen fungerar, har blivit att jag vissa dagar har haft otroligt svårt för att läsa. När huvudet inte är med mig så är det precis som om jag utvecklat någon form av dyslexi - vilket leder till att jag blir så frustrerad på mig själv att jag helt enkelt inte tycker att jag är värd att njuta av en bok. Men det ska det bli ändring på! Något min psykologkontakt på Neurorehab gav mig perspektiv i är att det är inte bara Connie i nutid som ska tas om hand. Hon rådde mig att de stunder jag hamnar i en form av självdestruktivitet, tänka på att även Connie i framtid och den lilla flickan hon/jag varit i dåtid , behöver kärlek och omtanke när livet är jobbigt. Ett perspektiv som gör det lättare att objektifiera mig själv från det "onda" och hitta ett fokus i självkärlek istället. Men nog om detta nu - det blev allt ett litet sidospår! Årets tredje bok kommer frå...

Här har det varit en relativt tyst helg. Förklaras enklast med att veckan tog musten ur mig. Mycket rännande, många samtal och en hel massa trassel brände slut på energi och ork. Så helgen har vigts till återhämtning, vila, vätska typ. Men det är okej! Något som jag får påminna mig om gång på gång är att det är okej! Jag vet ännu inte riktigt hur mycket aktivitet jag klarar av innan huvudknoppen säger "Stopp å stärn å!". Jag lär mig och övar på varje dag att försöka se och höra kroppens varningssignaler och acceptera att jag är inte samma person som jag var för ett halvår sedan. En insikt som är otroligt tung att bära emellanåt, men som sagt jag lär mig. Så i helgen har jag bromsat ner på tempot och prioriterat ner - få aktiviteter och bara sådana som gett energi utan att ta för mycket. Positivt egoistisk! Badkar, bokläsning, vilopauser, långa lugna matpauser och kvalitetstid med maken de timmar han spenderat hemma mellan jobbtider. Så det hinner nog bli människa ...

2017 ska bli ett år där fokus ligger på att göra saker som hjälper mig att Må Bra , psykiskt såväl som fysiskt. Ett av mina fysiska mål är att få tillbaka min kondition igen! När jag i augusti blev inskriven på Neurorehab och där fick träffa bland annat sjukgymnast, så kollades min syreupptagningsförmåga upp. Alltså, hur effektivt min kropp tar till sig syre och transporterar ut detta i kroppen. Föga förvånande så var värdena under all kritik. Mina värden var så låga att de varken fanns med i tabellen för min åldersgrupp eller tabellen för min vikt. Löjligt dåliga värden helt enkelt. Detta är ju en insikt som jag kan tänka mig kan vara rätt modfällande - jag skriver "kan tänka mig" då jag inte vet eftersom det var tvärtom vad jag kände. Att min kondition var (är) dålig är ett faktum som jag redan vetat om, ingen överraskning där liksom. Känslan jag fick var därför att " Okej, det här ser skit ut. Då kavlar vi upp ärmarna och löser det här! ", vilket även är vad ja...