Lapplandsjäntan

2017 är förbi och 2018 har just så pass lämnat startgroparna. Slutet av 2017 innebar ganska många, stora som små, förändringar i livet som vi kände till. Vi flyttade från Umeå till södra Lapplands inland Jag började på ett nytt jobb Min man började på ett nytt jobb, dock inom samma yrke Jag blev sjukskriven på 100% i tre omgångar och började med en ny medicin mot min kroniska huvudvärk (som faktiskt hjälper lite!) Jag lyckades med hjärnskakning nr 12 Jag gick ner i arbetstid Min man började på ännu ett nytt jobb, denna gång inom ett nytt yrkesområde Andra veckan i september 2017 började vi flytta in i vår nya lägenhet och vi har nu börjat känna oss ganska installerade och hemma i vår nya bostad. Slutet av året och början på detta har minst sagt varit en berg-och-dal-bana, vägen känns dock jämnare nu och saker och ting börjar lugna sig. Att gå ner till att jobba max 50% och min nya medicinering har fått mig att börja hitta tillbaka till någon form av inre lugn. Detta har i...

Det första jag delar med mig av till er sedan ett oplanerat uppehåll, är att jag kommit till självinsikt om en sak. Jag är helt fantastiskt otroligt oförskämt bra på att leva i nuet. Jo, det är säkert! Det är nästan så jag tar det till expertnivå. Men vet ni? Det är ingen bra grej, utan det är en av mina mer komplicerade egenskaper. Jag fastnar nämligen i mitt "nu", vilket gör att när "nu" blir "sen" - då har jag kört totalt slut på mig själv.  Jo men jag kan göra det här för just nu mår jag som en drottning! Självklart kan jag passa på att greja med det här, för just nu är jag uppe i varv och hög på energi. Jag slänger på fem sysslor till som jag fick inspiration till, för det är ju kul och går lätt just nu ! --- Jag vill aldrig mer röra mig och sova i minst en vecka för just nu är mina batterier tommare än tommast. Usch vilken ångest jag får eftersom jag var tvungen att lämna det jag höll på med halvfärdigt på grund av att orken fa...

Här har det varit en relativt tyst helg. Förklaras enklast med att veckan tog musten ur mig. Mycket rännande, många samtal och en hel massa trassel brände slut på energi och ork. Så helgen har vigts till återhämtning, vila, vätska typ. Men det är okej! Något som jag får påminna mig om gång på gång är att det är okej! Jag vet ännu inte riktigt hur mycket aktivitet jag klarar av innan huvudknoppen säger "Stopp å stärn å!". Jag lär mig och övar på varje dag att försöka se och höra kroppens varningssignaler och acceptera att jag är inte samma person som jag var för ett halvår sedan. En insikt som är otroligt tung att bära emellanåt, men som sagt jag lär mig. Så i helgen har jag bromsat ner på tempot och prioriterat ner - få aktiviteter och bara sådana som gett energi utan att ta för mycket. Positivt egoistisk! Badkar, bokläsning, vilopauser, långa lugna matpauser och kvalitetstid med maken de timmar han spenderat hemma mellan jobbtider. Så det hinner nog bli människa ...