Lapplandsjäntan

På tisdag morgon var det dags att återigen packa väskan och återvända till Storschtan . Detta främst av två anledningar; 11:30 hade jag tid hos distriktssköterskan för att ta bort mina stygn i handen och  Min kära makes 26:e födelsedag! Cirka 8:30 åkte jag iväg från min fina familj på Berget och mötte solen strax därefter. Morgonrodnad Morgonstund har guld i mund Inte mindre än 5 ( FEM) stopp blev det efter vägen innan jag slutligen var framme i stan. Stopp 1 - Renar Stopp 2 - Renar Stopp 3 - Renar Stopp 4 - Polisen och nykterhetskontroll Stopp 5 - Pinkpaus i Bjurholm hos mor Ja, jag vet inte om ni insett det men vi har en hel del renar i Norrlands inland. Poliskontroller är däremot betydligt mer sällsynt! Om det inte är marknad förstås. Jag tog körkortet i Vilhelmina i oktober 2010 och detta är första gången jag blir in-vinkad för poliskontroll av något slag överhuvudtaget. Lite knäppt egentligen då jag kört mycket inte bara i inlandet ...

Vissa dagar är ett enda mörker. Huvudvärk, stygn som spräcks, trötthet som vägrar släppa taget. Då plockar jag fram mitt emergency kit - största och gladaste temuggen i hushållet, myskatter, en bra bok, en bra tv serie och kläder så mjuka att de lika gärna kunnat vara pyjamas. Så får det bli en bättre och mer produktiv dag imorgon helt enkelt!

Förlängde helgen lite extra igår genom att få spendera dagen tillsammans med pappa, lillasyster och styvmor- snacka om Må Bra boost! De hade ärende till storstan och lasarettet, så kul att få vara den som får bjuda på kaffe för en gångs skull - även om det av en händelse var slut på både grädde och mjölk här hemma. Idag och imorgon är det min tur att vistas på vården. Strax efter kl10 ska jag på vårdcentralen för allergikoll och imorgon väntas ett uppföljningsmöte med mitt team på Neurorehab. Det senare mötet gruvar jag lite inför. Är så rädd att jag ska glömma bort att nämna något viktigt, men ska försöka komma ihåg att idag sätta mig ner och skriva ner så mycket jag kan av vad jag själv vill förmedla och undrar över. En fin tröst och hjälp i att hantera och acceptera alla dessa sjukeländen både kring mig och familjen är mina te-kvällar med min trogne följeslagare Kurth. Alltid kommer han och lägger sig i knät och tar med sig ett välbehövligt lugn, när allting känns som jävligast....

Kurth ringer till KRIS - katters rätt i samhället . Då KRIS har dygnet runt jour världen över kopplas han automatiskt till deras telefonsvarare. Jag får anta att de har ett väl genomtänkt system. För att söka stöd hos sina medkatter har han hutlöst begärt att få dela med sig av sitt dilemma för dagen även på internet, "Dag 367 i livet. Jag har nu försökt dressera de långa tvåbenta varelserna i mitt revir i nästan 11 månader. Det verkar som att de är mer korkade än jag trott. Idag fick jag vänta på att någon av dem skulle hålla upp dörren till uterummet (balkongen - mattes anmärkning) åt mig i FEMTON TIMMAR! Detta trots att den som envisas med att kalla mig för "älskling" och "monster" om vartannat väckte mig ur min vila redan kl05:00 imorse. Den mörkhårige av dem verkar ha ändrat sig gällande sovvanorna igen och steg inte upp förn det var dags för min middag. Att de aldrig kan bestämma sig lär vara en faktor till varför de har problem med inlärningen. ...