Lapplandsjäntan

"Countryroad take me home" Bullen the best Å och Frost i vintrig solnedgång Det är hit man kommer när man kommer hem Världens finaste lillasyster Efter prommis lur Efterrätt på gång med fina familjen och imma på kameralinsen Ett stycke Frost Syster söt som få Hemma på Berget

Snipp snapp snut, så var sagan slut. Lagom till början av årets sagomånad december, tar min egen sagolika närvaro på Mekonomen Syd slut. Igår gjorde jag sista dagen och det är inte utan att det stynger i hjärtat. Jag har trivts otroligt bra och hoppas att jag även i framtiden får möjlighet att känna en sådan längtan efter måndagar och arbetet. I helgen ska jag andas, försöka hitta någon form av lugn och försöka ladda upp inför nya utmaningar. Får se om det kanske blir en sväng på Ganmlias julmarknad imorgon.

Idag är jag hemma från praktiken för att göra teori. Problemet är att jag inte kommer in i teoriprogrammet då min användare gick ut förra veckan, vilket jag påtalade då och igen idag. Istället har jag skickat iväg omkring 25 jobbansökningar och intresseanmälningar och försökt få tag på CSN. Känner mig lite lurig dock då jag bifogat en bild till varje personligt brev, en bild där jag är blond. Nu är jag ju blond, naturligt, men för tillfället är "rostfärgat" nog en mer korrekt beskrivning av min hårfärg. Så nu får ni hjälpa mig lite! Vilken av följande 3 bilder skulle ni i egenskap av personalchef/arbetsgivare vara mest emottaglig för? Eller måste jag ta tummen ur och fånga min nuna på en mer dagsaktuell bild? Men nu....

Eftermiddagen bjöd på ett oväntat samtal. Blev uppringd av läkaren som bannade mig (vänligt men bestämt) för att inte lyssnat på sjukgymnasten angående lyftande av saker - speciellt på praktiken. Har nu stränga order om att faktiskt berätta på praktiken och för skolan vad jag inte ska göra på grund av ryggen. Läkaren skriver även ett intyg gällande detta och en remiss till MR-röntgen. Samtalet lämnade lite känslan av att vara liten och bli ställd i skamvrån. Med all rätta kan jag tänka. Känner mig otroligt tacksam över att efter en hel sommar av elände och oförstående från vården, fått ynnesten att komma till det här fantastiska teamet på Neurorehab. Otroligt tacksam. Därför måste jag, hur svårt det än är, göra mitt bästa för att hjälpa mig själv och l...

Hemma efter ännu ett besök hos sjukgymnast. Skulle idag bland annat få höra om en remiss till röntgen för ländryggen är aktuell då det misstänkts att jag har diskbråck inte bara i nacken utan även i ländryggen. Efter att sjukgymnast och min läkarkontakt  (som dessutom är överläkare på Neurorehab) pratat igenom bedömning och symptom bestämde de att en MR röntgen är överflödig. Detta då jag uppvisar så starka och tydliga symptom att det är utan tvekan ett diskbråck/diskskada som det rör sig om. Vad innebär då detta rent praktiskt? Ja, jag har ont som bara fan. Hela tiden. Det går snarare från dåligt till sämre än från bra till dåligt under dagens gång oberoende av vad jag gör. I dagsläget har symptomen förvärrats så pass att jag knappt klarar att varken stå ell...

Den här söndagen är en riktig firar-dag! Världens bästa malmösyster fyller 24 år. Som om det inte vore nog med det så är vi även bjudna till faster Ewy på kaffe och fika för att fira hennes 60:e levnadsår! En riktig kalasdag med andra ord. Det är sådana här dagar, när man får tänka på och umgås lite extra med de där speciella människorna som gör att motgångarna i vardagen känns lite mer överkomliga. Som grädde på moset börjar det vara mer än dags att åka hemåt till kära lappland igen. Kvalitetstid med familjen och andas lätt luft med skog och djur runt knuten, det är vad jag kallar livsglädje det! Ha en fin söndag därute ♡

Dagens bekymmer för min egen del har bestått av blodprov, oändlig trötthet och huvudvärk. Just idag har jag inte haft en susning till idé över hur jag ska bota eller komma till rätta med mina egna bekymmer, så jag hjälpte växtligheten med sina istället. Örter och sockerärtor som fått frodas och ståta på balkongen sedan i våras har fått nya hem inomhus, då morgonens kyla aldrig riktigt ville släppa taget. En försmak av hösten och vintern som kommer allt närmre. Sockerärtsplantan fick faktiskt flytta in redan i förrgår och tackade för skyddet från kylan redan idag med nya ärtskott! För att lindra övergången till mörkare tider för mig själv så plockade jag in några blommor, som sträcker på sig som små solar på vardagsrumsbordet nu i kvällens mörker. Med det önskar ja...

Kurth ringer till KRIS - katters rätt i samhället . Då KRIS har dygnet runt jour världen över kopplas han automatiskt till deras telefonsvarare. Jag får anta att de har ett väl genomtänkt system. För att söka stöd hos sina medkatter har han hutlöst begärt att få dela med sig av sitt dilemma för dagen även på internet, "Dag 367 i livet. Jag har nu försökt dressera de långa tvåbenta varelserna i mitt revir i nästan 11 månader. Det verkar som att de är mer korkade än jag trott. Idag fick jag vänta på att någon av dem skulle hålla upp dörren till uterummet (balkongen - mattes anmärkning) åt mig i FEMTON TIMMAR! Detta trots att den som envisas med att kalla mig för "älskling" och "monster" om vartannat väckte mig ur min vila redan kl05:00 imorse. Den mörkhårige av dem verkar ha ändrat sig gällande sovvanorna igen och steg inte upp förn det var dags för min middag. Att de aldrig kan bestämma sig lär vara en faktor till varför de har problem med inlärningen. ...

1.  Bli permanent (någotsånär i alla fall) rödtott och räcka ut tungan åt fåniga vänner via mobilkommunikation 2.  Vika tvätt 3.  Äta hemstampe pärmos, köttbullar och rårivna morötter som någon kär tillagat åt en. Avnjuts till fördel med ett glas kall mjölk. 4.  Fortsätta en brutal utrensnig av kläder 5.  Vika in de plagg som undkommit fint i ett gammalt linneskåp och hänga blusar, kjolar och klänningar på en hemsnickrad klädställning. 6.  Bli måltavla för en uppmärksamhetssjuk kattunge som inte alls tycker att det är bloggdax. 7.  Byta ut plastgalgar mot galgar i trä eller trådsmal metall 8.  Lyssna på regnet från en balkong samtidigt som en klipper ut recept eller skriver ner något i en fin anteckningsbok. 9.  Så lite smörgåskrasse 10.  Kura ihop sig i en filt och läsa en bra bok eller lyssna på ett bra radioprogram. 11.  Sortera bland papper och göra fint på skrivbordet. ...

Har länge ( till och från i sisådär 8 månader ) letat efter en ny planeringsalmanacka till köket. Problemet med de jag hittat i handeln har antingen varit, för stor, för liten eller skit ful och plottrig. Så idag satte jag mig ner och gjorde en egen. Väldigt enkel men fyller sin funktion alldeles utmärkt! Att den fick godkänt av maken gjorde ju inget det heller. Ja, det var ett exempel på vad man kan göra en tisdag efter världshistoriens minst givande bankmöte. Vad har ni gjort idag?

Då tänket sagt tack och godnatt efter en rätt psykiskt krävande dag (mer om det framöver) kommer här en måndagslista. Håll till godo! Vad var det första du tänkte när du vaknade? " Varför biter någon mig i tån ?" Livet med en kattunge gott folk. Har du ringt någon idag, vem? Har pratat i telefon för hela veckan idag känns det som! Medskyldiga till det är, Neurologmottagningen Ungdomshälsan (som tycker att jag är gammal, får allt ta och leta reda på närmsta vind och lägga mig där och damma tror jag) HRF avdelning Nord Agria djurförsäkringar Mamma Min läkare från neurologen Lillebror Vilket humör är du på just nu? I'M KING OF THE WORLD! Erhm.. rätt bra med andra ord. Helt okej liksom. Vilka kläder har du på dig? Fladderbyxor från förfjolårets Åsele märtnen, tshirt och tjockkofta. Och underkläder då såklart. Lite anständig är jag faktiskt. Vad köpte du när du drog ditt kort senast? Sushi! Vegetarisk alltså. Jag tycker om mina djur tillagade. Inte m...

Efter en kraftig försämring som innebar total minnesförlust över de senaste 6 veckorna, besök på primärvårdsjouren och vidare skickad till akutmottagningen, är jag nu just hemkommen från Neurologen på Norrlands universitetssjukhus. Jag blev inlagd på avdelning ca kl03:00 natten mellan onsdag och torsdag, fick lämna prover, göra DT (skiktröntgen) och EEG (hjärnvågsmätning). Därefter blev både hjärnblödning och epilepsi uteslutna *phu*. Efter ett fantastiskt läkarbemötande och pannkaksbrunch idag är jag nu hemskickad med följande direktiv, Sjukskriven 100% t.o.m. 26/8 och ska börja ta medicin som heter Saroten. Sedan sjukskriven på 50% t.o.m. 9/9 för en mjuk återgång till praktiken, där jag ska vara aktsam, varsam på hur jag reagerar på ljud etc. Jag ska få en remiss till Neurorehab, vars överläkare dock...

Det här är en fristående fortsättning på föregående inlägg. Om hjärnskakning Hjärnskakning grad 1 (symtom) I den första graden av hjärnskakning så är symtomen Illamående, ouppmärksamhet, dålig koncentration, oförmåga att bearbeta information och uppgifter. Symtomen varar under 15 minuter. Dock kan illamåendet och huvudvärken hålla i sig.  Första gradens hjärnskakning är den vanligaste och står för 90% av alla hjärnskakningar. Det är dock den svåraste formen att diagnostisera på grund av de vaga symtomen. Hjärnskakning grad 2 (symtom) I den andra graden hjärnskakning är symtomen desamma som i grad 1. Men man känner sig oftast mer förvirrad än av den första gradens hjärnskakning och symtomen håller i sig i mer än 15 minuter. Håller symtomen (förvirring osv) i sig i mer än 1 timme ska man kontakta en läkare omedelbart! Hjärnskakning grad 3 (symtom) En hjärnskakning i den tredje graden är oftast lättast att känna igen då symtomen innebär ifrån en mycket kort med...

Det här är en fortsättning på föregående inlägg, del 1 och del 2. Tisdagen därpå ringer jag återigen till vårdcentralen. Jag måste få träffa en läkare och få remiss till röntgen och utredning på Neurorehab. Det har jag fått några år tillbaka från akuten. Då det var hjärnskakning nr 8 och jag hade vägrat stanna kvar på observation för nålrädda jag ville inte ha dropp. Läkaren jag begär få träffa har inte möjlighet att ta emot nya patienter och den kvinnliga läkare jag träffade andra gången jag kom in är på semester. Istället får jag en tid den 23/8 hos den första läkaren jag träffat. Den unga killen som sa att alla som inte blir återställda oftast inte vill vara friska. Jag har plötsligt ingen förståelse alls för hans tidigare uttalande utan känner mig orolig. Tror omvärlden att jag hittar på? Att jag inte alls mår dåligt utan bara inte vill jobba? Jag som i princip är arbetsnarkomarn, men det vet ju inte den unge läkaren. Jag blir fortsatt sjukskriven i väntan på återbesök, men up...

Det här är en fortsättning på föregående inlägg. Tre veckor går, men jag blir inte bättre. Jag får återkomma till vårdcentralen och träffar den här gången en för mig helt okänd läkare. Jag beskriver mina symptom med viss oro. Jag har bara tre dagar tidigare svimmat på balkongen för att ett barn jag inte såg nedanför gav ifrån sig ett gällt glädjetjut under lek, jag är förvirrad och tappar stundom grepp om tid och verklighet, glömmer och får en kraftig yrsel när min huvudvärk ökar på grund av för många intryck. Jag är orolig, så här dålig har jag aldrig mått under någon av de tidigare hjärnskakningarna och har själv börjat ta mina symptom på större allvar, speciellt eftersom alvedon kombinerat med pronaxen inte dämpar huvudvärken. Men läkaren hör inte. Han lyssnar men han hör inte. Jag kan nästan se hur allt jag säger går in genom det ena örat och sedan åker rätt ut ur det andra -  swisch  så är allt jag säger borta. Han sjukskriver mig en vecka, men lägger stor betoni...

Det här är en följetång i fyra delar med schemalagda inlägg under kvällen. Idag har jag varit sjukskriven i exakt 6 veckor på grund av att jag slog i huvudet och därav drog på mig hjärnskakning, nummer 10 för min del. Dagen efter jag slog mig gick jag till vårdcentralen för ett läkarbesök, då jag kände igen symptomen men upplevde dem mycket värre än jag varit med om tidigare. Det här med hjärnskakning kan jag ju, tänkte jag, hemma två veckor och den tillbaks till jobb och skola. Därför reagerade jag inte nämnvärt när läkaren jag träffade i slutet av mitt besök glatt sa, " 99,9% av alla som får en hjärnskakning blir helt återställda. Av de få som inte blir friskskrivna handlar det till majoritet om folk som tycker de gynnas av att vara sjukskrivna och helt enkelt inte vill bli friska ." Jag skulle vara hemma den vecka jag själv fick sjukskriva mig utan intyg tyckte han. En vecka senare sitter jag återigen tillsammans med en läkare i ett av vårdcentralens undersö...

Det händer grejer här hemma! Klädkammaren har blivit ett bibliotek, ett nytt skrivbord har inhandlats och det har flyttat in en Kasper.

För att det ska bli lättare att hålla reda på en Lapplandsjänta, så finns nu denna blogg även kopplad till Bloglovin! Lättast är att helt enkelt trycka på den lilla "Bloglovin" knappen i menyn här till höger eller via länken längst ner i detta inlägg. Ni som tidigare följde den uråldriga och sedan länge stängda bloggen "Livet á la Andersson via Bloglovin, har hutlöst och utan förfrågan automatiskt blivit flyttade till denna istället. (Heja er tappra 8 följare som trots lösenordsskydd fortfarande verkat ha kvar hoppet om nya uppdateringar!) Det var allt för nu, ut i världen med er! Följ min blogg med Bloglovin

Idag tog jag med mig mannen och begav mig ut på jakt. Jag hade storartade planer på att jaga på alla stans jaktmarker - i det här fallet Returbutiken, PMU, Röda Korset Mariedal samt Myrornas. Ja, som ni kanske förstår så var det inte någon viltjakt vi begav oss på - det är ju faktiskt inte ens säsong! Utan en hederlig gammal och inlyssnad radio var dagens eftertraktade byte. Låt mig dela jakten med er i punktlig ordning: 1. Maken ställer om dygnet inför nästa veckas nattjobb och behagade därför inte stiga upp innan klockan närmat sig 14. PMU stänger 14:00 på lördagar. 2 . Röda Korset stänger 15:00 så nu blir det brått! 14:30 sladdar en trött Audi 80 in på parkeringen och in springer (nåja) en radiojägare medan dennes make torkar svetten ur pannan med en pappersservett från okänt hamburgerhak. Ingen radio finnes men det radiojagande ögat skymtar såväl Gröna Anna porslin som ljuslampett, 50-tals blus, två böcker, ett kopparhjärta som helt säkert blir finfint att hänga te-silar ...

Sakta men säkert börjar allvaret åter närma sig. För snart en månad sen blev jag sjukskriven med en rejäl hjärnskakning (akta sig för sådana, nummer 2 och 10 är värst!). Om knappt en vecka går min sjukskrivning ut och jag ska tillbaka till "verkligheten". På något sätt har både jag och min man fått klart för oss att det var någon sorts tur i oturen med den där huvudsmällen. I månader innan detta har jag till min egen stora irritation uppvisat starka tecken på utmattning. Trötthet, orkeslöshet, dåligt humör med nära till Herr Ågren och en rad sömnlösa eller oroliga nätter. Totalt slut och överkörd av min egen tjurskallighet. " Så länge man kan stå på benen är det bara att springa. Går det för långsamt då springer man fortare! " Det här med att lyssna på kroppen, erkänna sina svagheter, insikt om att en faktiskt inte är odödlig - ja det är något jag faktiskt är jäkligt dålig på. Den där envisa stoltheten om att klara allt och på köpet alltid ska kunna göra allt...