Lapplandsjäntan

Här har det varit en relativt tyst helg. Förklaras enklast med att veckan tog musten ur mig. Mycket rännande, många samtal och en hel massa trassel brände slut på energi och ork. Så helgen har vigts till återhämtning, vila, vätska typ. Men det är okej! Något som jag får påminna mig om gång på gång är att det är okej! Jag vet ännu inte riktigt hur mycket aktivitet jag klarar av innan huvudknoppen säger "Stopp å stärn å!". Jag lär mig och övar på varje dag att försöka se och höra kroppens varningssignaler och acceptera att jag är inte samma person som jag var för ett halvår sedan. En insikt som är otroligt tung att bära emellanåt, men som sagt jag lär mig. Så i helgen har jag bromsat ner på tempot och prioriterat ner - få aktiviteter och bara sådana som gett energi utan att ta för mycket. Positivt egoistisk! Badkar, bokläsning, vilopauser, långa lugna matpauser och kvalitetstid med maken de timmar han spenderat hemma mellan jobbtider. Så det hinner nog bli människa ...

2017 ska bli ett år där fokus ligger på att göra saker som hjälper mig att Må Bra , psykiskt såväl som fysiskt. Ett av mina fysiska mål är att få tillbaka min kondition igen! När jag i augusti blev inskriven på Neurorehab och där fick träffa bland annat sjukgymnast, så kollades min syreupptagningsförmåga upp. Alltså, hur effektivt min kropp tar till sig syre och transporterar ut detta i kroppen. Föga förvånande så var värdena under all kritik. Mina värden var så låga att de varken fanns med i tabellen för min åldersgrupp eller tabellen för min vikt. Löjligt dåliga värden helt enkelt. Detta är ju en insikt som jag kan tänka mig kan vara rätt modfällande - jag skriver "kan tänka mig" då jag inte vet eftersom det var tvärtom vad jag kände. Att min kondition var (är) dålig är ett faktum som jag redan vetat om, ingen överraskning där liksom. Känslan jag fick var därför att " Okej, det här ser skit ut. Då kavlar vi upp ärmarna och löser det här! ", vilket även är vad ja...

Vissa dagar är ett enda mörker. Huvudvärk, stygn som spräcks, trötthet som vägrar släppa taget. Då plockar jag fram mitt emergency kit - största och gladaste temuggen i hushållet, myskatter, en bra bok, en bra tv serie och kläder så mjuka att de lika gärna kunnat vara pyjamas. Så får det bli en bättre och mer produktiv dag imorgon helt enkelt!

Pågående mål är att innan Vasalopps-starten den 26 februari promenera 9mil, ett eget promenad-Vasa. Detta är ett av mina delmål för att hjälpa mig själv att göra 2017 till ett Må Bra - år . Fokus på att lägga tid och energi på saker som får mig att må bra på olika sätt! När det då dyker upp motgångar i livet, är min tanke att jag lättare skall kunna möta dem med ett fokus på att må bra.   Årets första motgång kom snabbare än jag räknat med, då jag i lördagskväll skar upp handen rejält på två ställen och fick åka in till akutmottagningen för att sy. Räknade stygnen igår då jag bytte förband och har för mig att jag fick det till 14-15 stygn. Lyckligtvis påverkar ju denna skada inte min förmåga att gå! Även om det är lite bökigt att ta på ytterkläderna samtidigt som det till och från spökar lite i hjärnan kring risken att halka och landa på handen. Men, ibland är det extra bra att ha lite tjockare pannben och en ordentlig tjurskalle som manar på en i alla fall! Tips till al...

Förlängde helgen lite extra igår genom att få spendera dagen tillsammans med pappa, lillasyster och styvmor- snacka om Må Bra boost! De hade ärende till storstan och lasarettet, så kul att få vara den som får bjuda på kaffe för en gångs skull - även om det av en händelse var slut på både grädde och mjölk här hemma. Idag och imorgon är det min tur att vistas på vården. Strax efter kl10 ska jag på vårdcentralen för allergikoll och imorgon väntas ett uppföljningsmöte med mitt team på Neurorehab. Det senare mötet gruvar jag lite inför. Är så rädd att jag ska glömma bort att nämna något viktigt, men ska försöka komma ihåg att idag sätta mig ner och skriva ner så mycket jag kan av vad jag själv vill förmedla och undrar över. En fin tröst och hjälp i att hantera och acceptera alla dessa sjukeländen både kring mig och familjen är mina te-kvällar med min trogne följeslagare Kurth. Alltid kommer han och lägger sig i knät och tar med sig ett välbehövligt lugn, när allting känns som jävligast....

På grund av x antal stygn i högerhand (högerhänt) blir det eventuellt lite glesare mellan inläggen ett tag. I alla fall den längre sorten! Jag är nu ett levande bevis på vilken bra uppfinning diskmaskinen är! Att handdiska är ju uppenbarligen inte helt säkert.