Lapplandsjäntan

2017 är förbi och 2018 har just så pass lämnat startgroparna. Slutet av 2017 innebar ganska många, stora som små, förändringar i livet som vi kände till. Vi flyttade från Umeå till södra Lapplands inland Jag började på ett nytt jobb Min man började på ett nytt jobb, dock inom samma yrke Jag blev sjukskriven på 100% i tre omgångar och började med en ny medicin mot min kroniska huvudvärk (som faktiskt hjälper lite!) Jag lyckades med hjärnskakning nr 12 Jag gick ner i arbetstid Min man började på ännu ett nytt jobb, denna gång inom ett nytt yrkesområde Andra veckan i september 2017 började vi flytta in i vår nya lägenhet och vi har nu börjat känna oss ganska installerade och hemma i vår nya bostad. Slutet av året och början på detta har minst sagt varit en berg-och-dal-bana, vägen känns dock jämnare nu och saker och ting börjar lugna sig. Att gå ner till att jobba max 50% och min nya medicinering har fått mig att börja hitta tillbaka till någon form av inre lugn. Detta har i...

Ledig onsdag och vad passar inte bättre då en lite kvalitetstid systrar emellan. En sak är jag och min kära syster rörande överens om - att det kommer bli så fint att kunna spendera mer tid tillsammans även i höst. För faktiskt är det så, att i september flyttar jag med både make och katter hem till Lappland igen. Äntligen. Vi tog oss en promenad ner på byn för att handla och sedan en omväg hem förbi både Botaniq och Kronans konditori där vi unnade oss en fikastund innan vi promenerade hem igen. Vi fick även med oss två köp från Botaniq, men mer om det i ett annat inlägg.

Ungefär så här har mitt liv sett ut den senaste månaden, midnattssolen och jag som håller varandra sällskap efter landsväg 92 mellan Lappland och Västerbotten. Vyer som delvis är klara men som allteftersom suddas ihop till enbart en känsla av någonting. Jag har sedan sist hunnit med medverkan under tv-inspelning som barnansvarig för 10 stycken underbara och fantastiska ungar, spenderat en favorit helg på Asplunda Lanthandel, börjat jobba på Coop Nära, badat i sjön, sena nätter och tidiga mornar. Nu nalkas snart sensommaren, nätterna börjar bli mörkare. Veckorna som kommer ser ut att vara av lugnare tempo, men då nya äventyr är i rullning så får vi väl se hur det blir med den saken. Men jag känner mig säker på att vad som än kommer framöver, så kommer den här sommaren att gå till historien som en av de finaste på länge.

Så var det då Maj månad. Maj inleds på bästa sätt, tillsammans med familj och alldeles lagom med måsten. Vädret bjuder hitintills på klara kalla nätter och soliga dagar. Friska vindar viskar om vår när de ilar förbi med det sista av vårvintern. Den här veckan kommer nästan innebära lite "veckopendling". Ikväll beger jag och den kära maken oss tillbaka till storstan, för jobb och möten, men redan till helgen är planen att jag ska återvända hem till Berget - med ursäkten att det enligt meteorologerna då börjar vara dags att lägga om till sommardäck. De kommande veckorna kommer även de bjuda på resande - kortare som längre sträckor, jobb, nya spännande möten, en hel del träning ska få plats och inte mindre än två födelsedagsfiranden. I det stora hela kommer maj månad vara lite som en uppvärmning inför kommande sommar, med både avslut och förberedelser för nya äventyr . Det är med spänd förväntan och lite barnslig förtjusning jag välkomnar årets första riktiga vår-må...

Igår bar det äntligen hem till mitt Lappland igen! Ett himla firande blev det. Lillasyster som fyllde hela 11 år i måndags och blev alldeles lagom överöst med presenter och extra-födelsedags kramar, samtidigt som det var Valborgsfirande. Måndagen kommer ej att innehålla något demonstrerande eller tågande, bortsett möjligtvis mot hopplösa försök att övertyga mormor om att jag faktiskt inte är bottenlös vad gäller fika och mat. Ja, vi ska alltså avlägga visit hos mina morföräldrar under dagen är det planerat. Extra roligt är förstås att jag denna vända även fått med mig min kära make, som genom något under faktiskt råkade vara ledig just söndag - tisdag. Ni vet väl vad man brukar säga? Delad glädje är dubbel glädje. Och under dessa dagar skall jag dela den med många!

I fredags tog satte jag mig på "kvasten" och flög till Berget över påskhelgen. Kattrackarna fick dock stanna hemma med den kära maken som jobbade. På 3-4 dagar hinner man mycket i gott sällskap - om inte annat så måste vi ha otroligt trevligt tillsammans jag och min familj hemma på Berget. Jag menar, tiden går ju alldeles för fort och rätt vad det var så nalkades tisdag morgon och det var dags att bege sig mot storstan igen. Men innan det var tisdag så stöttes och blöttes både det ena och det andra. Jag och min o-elaka styvmor får tillsynes aldrig slut på saker att prata om och hinner lösa mer än ett världsproblem över såväl kaffekoppar som påskdukning. Jag och min fantastiska far gav min lilla bil lite kärlek och renoverade startmotor. Riktigt så här ren är inte den lille bilen just nu tyvärr Mornarna bestod mycket av systramys och frukoststök. Vi barn stod även för efterrätt en afton. Självklart spenderades mycket av min tid till att mysa me...

  En bild säger mer än tusen ord, visst var det så? De här två bilderna är tagna med några minuters mellanrum på påskaftonens förmiddag, genom varsitt köksfönster. Den översta soliga fina bilden tog jag genom köksfönstret här hemma på Berget, i Södra Lapplands inland. Den andra bilden, som är både grå och ruskig, tog min kära make genom köksfönstret hemma på vår gata i stan. Visst ser ni också att det är ju så himlarns mycket trevligare att på "på landet"? 

Djupdykning ner i en skönlitterär värld under förmiddagen i sällskap med en kopp kaffe som ständigt hinner kallna. Jag befinner mig i ett sol-ljummet Paris med sjöfåglar som sjunger och saltstänk i kvällsbrisen. Oops ! Tillbaka till verkligheten, det kalla kaffet är slut och muggen behöver fyllas på med varmt. Tittar ut och ser en marshmallow värld under utformning i stadigt snöfall och några minusgrader. Tänk vilken tur jag har, som kan få det bästa av två världar, från en och samma plats i mitt kökshörn.

Idag stod så marknadshandel på schemat och vi begav oss i samlad trupp ( jag, pappa, Åsa och lillasyster) hemifrån Berget med solsken både i blick och på himlen ner mot samhället. Vi startade marknadssvängen med ett besök på Salig Röra där jag hittade en bok jag letat efter, Glasfåglarna av Elsie Johansson. Glasfåglarna är den första delen om TåPelles, en arbetarfamilj i 30-talets Sverige. Inne på Salig Röra slöt även min lillebror upp och följde oss sedan en sväng runt marknadsstånd och folk. Jag fortsatte marknadssvängen med en obligatorisk marknads-munk, sedan tittade vi runt på både det ena och det andra. På det övre torget var det same-event med tillhörande tamrenar på uppvisning. Efter lite drygt en sväng runt marknadsstånden och även en titt in på några lokala butiker lämnade lillebror och pappa sällskapet - dock åt olika håll såklart. Vi kvarvarande tre fortsatte marknadssvängen förbi mat- och hantverksmässan som hölls i sporthallens lokaler. Där fanns allt från m...

Idag satte jag mig i bilen och efter en sisådär 18 mil var jag framme i mitt älskade Lappland och har nu hunnit avnjuta både middag hos morföräldrarna och kaffe hemma på Berget. Nu blir det en riktig Må Bra helg, när jag får spendera den hemma i skogarna där jag mår som bäst!

Vid varje årsskifte är vi många som lovar saker. Ofta handlar det om att vi ska bli bättre på något, vi ska bli bättre på att träna, vi ska äta bättre mat, vi ska utnyttja vår tid bättre, vi ska prioritera bättre, vi ska vi ska vi ska . Jag skulle vilja påstå att det även är mer regel än undantag att vi varje år efter ett tag "glömmer bort" de här löftena. Vi prioriterar annorlunda än vi tänkt, för vardagen kickar in och helt plötsligt var det inte så enkelt att hålla alla de här löftena. Löftena blir till måsten istället  och just måsten har vi i regel redan alldeles för många av. Jag bestämde mig att 2017 ska bli ett Må Bra år . Ett år där jag försöker hitta och fokusera på det i livet och vardagen som får mig att Må Bra . För att underlätta för mig själv sätter jag under årets gång upp delmål, något att få sträva efter och ett sätt som gör det enkelt att dokumentera både upp- och nedgångar. För det är trots allt lite så livet ser ut - som en redig berg-och-dalbana! Det ...