Lapplandsjäntan

2017 ska bli ett år där fokus ligger på att göra saker som hjälper mig att Må Bra , psykiskt såväl som fysiskt. Ett av mina fysiska mål är att få tillbaka min kondition igen! När jag i augusti blev inskriven på Neurorehab och där fick träffa bland annat sjukgymnast, så kollades min syreupptagningsförmåga upp. Alltså, hur effektivt min kropp tar till sig syre och transporterar ut detta i kroppen. Föga förvånande så var värdena under all kritik. Mina värden var så låga att de varken fanns med i tabellen för min åldersgrupp eller tabellen för min vikt. Löjligt dåliga värden helt enkelt. Detta är ju en insikt som jag kan tänka mig kan vara rätt modfällande - jag skriver "kan tänka mig" då jag inte vet eftersom det var tvärtom vad jag kände. Att min kondition var (är) dålig är ett faktum som jag redan vetat om, ingen överraskning där liksom. Känslan jag fick var därför att " Okej, det här ser skit ut. Då kavlar vi upp ärmarna och löser det här! ", vilket även är vad ja...

Vissa dagar är ett enda mörker. Huvudvärk, stygn som spräcks, trötthet som vägrar släppa taget. Då plockar jag fram mitt emergency kit - största och gladaste temuggen i hushållet, myskatter, en bra bok, en bra tv serie och kläder så mjuka att de lika gärna kunnat vara pyjamas. Så får det bli en bättre och mer produktiv dag imorgon helt enkelt!

Förlängde helgen lite extra igår genom att få spendera dagen tillsammans med pappa, lillasyster och styvmor- snacka om Må Bra boost! De hade ärende till storstan och lasarettet, så kul att få vara den som får bjuda på kaffe för en gångs skull - även om det av en händelse var slut på både grädde och mjölk här hemma. Idag och imorgon är det min tur att vistas på vården. Strax efter kl10 ska jag på vårdcentralen för allergikoll och imorgon väntas ett uppföljningsmöte med mitt team på Neurorehab. Det senare mötet gruvar jag lite inför. Är så rädd att jag ska glömma bort att nämna något viktigt, men ska försöka komma ihåg att idag sätta mig ner och skriva ner så mycket jag kan av vad jag själv vill förmedla och undrar över. En fin tröst och hjälp i att hantera och acceptera alla dessa sjukeländen både kring mig och familjen är mina te-kvällar med min trogne följeslagare Kurth. Alltid kommer han och lägger sig i knät och tar med sig ett välbehövligt lugn, när allting känns som jävligast....

Eftermiddagen bjöd på ett oväntat samtal. Blev uppringd av läkaren som bannade mig (vänligt men bestämt) för att inte lyssnat på sjukgymnasten angående lyftande av saker - speciellt på praktiken. Har nu stränga order om att faktiskt berätta på praktiken och för skolan vad jag inte ska göra på grund av ryggen. Läkaren skriver även ett intyg gällande detta och en remiss till MR-röntgen. Samtalet lämnade lite känslan av att vara liten och bli ställd i skamvrån. Med all rätta kan jag tänka. Känner mig otroligt tacksam över att efter en hel sommar av elände och oförstående från vården, fått ynnesten att komma till det här fantastiska teamet på Neurorehab. Otroligt tacksam. Därför måste jag, hur svårt det än är, göra mitt bästa för att hjälpa mig själv och l...

Hemma efter ännu ett besök hos sjukgymnast. Skulle idag bland annat få höra om en remiss till röntgen för ländryggen är aktuell då det misstänkts att jag har diskbråck inte bara i nacken utan även i ländryggen. Efter att sjukgymnast och min läkarkontakt  (som dessutom är överläkare på Neurorehab) pratat igenom bedömning och symptom bestämde de att en MR röntgen är överflödig. Detta då jag uppvisar så starka och tydliga symptom att det är utan tvekan ett diskbråck/diskskada som det rör sig om. Vad innebär då detta rent praktiskt? Ja, jag har ont som bara fan. Hela tiden. Det går snarare från dåligt till sämre än från bra till dåligt under dagens gång oberoende av vad jag gör. I dagsläget har symptomen förvärrats så pass att jag knappt klarar att varken stå ell...

Dagens bekymmer för min egen del har bestått av blodprov, oändlig trötthet och huvudvärk. Just idag har jag inte haft en susning till idé över hur jag ska bota eller komma till rätta med mina egna bekymmer, så jag hjälpte växtligheten med sina istället. Örter och sockerärtor som fått frodas och ståta på balkongen sedan i våras har fått nya hem inomhus, då morgonens kyla aldrig riktigt ville släppa taget. En försmak av hösten och vintern som kommer allt närmre. Sockerärtsplantan fick faktiskt flytta in redan i förrgår och tackade för skyddet från kylan redan idag med nya ärtskott! För att lindra övergången till mörkare tider för mig själv så plockade jag in några blommor, som sträcker på sig som små solar på vardagsrumsbordet nu i kvällens mörker. Med det önskar ja...

Det här är en fristående fortsättning på föregående inlägg. Om hjärnskakning Hjärnskakning grad 1 (symtom) I den första graden av hjärnskakning så är symtomen Illamående, ouppmärksamhet, dålig koncentration, oförmåga att bearbeta information och uppgifter. Symtomen varar under 15 minuter. Dock kan illamåendet och huvudvärken hålla i sig.  Första gradens hjärnskakning är den vanligaste och står för 90% av alla hjärnskakningar. Det är dock den svåraste formen att diagnostisera på grund av de vaga symtomen. Hjärnskakning grad 2 (symtom) I den andra graden hjärnskakning är symtomen desamma som i grad 1. Men man känner sig oftast mer förvirrad än av den första gradens hjärnskakning och symtomen håller i sig i mer än 15 minuter. Håller symtomen (förvirring osv) i sig i mer än 1 timme ska man kontakta en läkare omedelbart! Hjärnskakning grad 3 (symtom) En hjärnskakning i den tredje graden är oftast lättast att känna igen då symtomen innebär ifrån en mycket kort med...

Det här är en fortsättning på föregående inlägg, del 1 och del 2. Tisdagen därpå ringer jag återigen till vårdcentralen. Jag måste få träffa en läkare och få remiss till röntgen och utredning på Neurorehab. Det har jag fått några år tillbaka från akuten. Då det var hjärnskakning nr 8 och jag hade vägrat stanna kvar på observation för nålrädda jag ville inte ha dropp. Läkaren jag begär få träffa har inte möjlighet att ta emot nya patienter och den kvinnliga läkare jag träffade andra gången jag kom in är på semester. Istället får jag en tid den 23/8 hos den första läkaren jag träffat. Den unga killen som sa att alla som inte blir återställda oftast inte vill vara friska. Jag har plötsligt ingen förståelse alls för hans tidigare uttalande utan känner mig orolig. Tror omvärlden att jag hittar på? Att jag inte alls mår dåligt utan bara inte vill jobba? Jag som i princip är arbetsnarkomarn, men det vet ju inte den unge läkaren. Jag blir fortsatt sjukskriven i väntan på återbesök, men up...

Det här är en fortsättning på föregående inlägg. Tre veckor går, men jag blir inte bättre. Jag får återkomma till vårdcentralen och träffar den här gången en för mig helt okänd läkare. Jag beskriver mina symptom med viss oro. Jag har bara tre dagar tidigare svimmat på balkongen för att ett barn jag inte såg nedanför gav ifrån sig ett gällt glädjetjut under lek, jag är förvirrad och tappar stundom grepp om tid och verklighet, glömmer och får en kraftig yrsel när min huvudvärk ökar på grund av för många intryck. Jag är orolig, så här dålig har jag aldrig mått under någon av de tidigare hjärnskakningarna och har själv börjat ta mina symptom på större allvar, speciellt eftersom alvedon kombinerat med pronaxen inte dämpar huvudvärken. Men läkaren hör inte. Han lyssnar men han hör inte. Jag kan nästan se hur allt jag säger går in genom det ena örat och sedan åker rätt ut ur det andra -  swisch  så är allt jag säger borta. Han sjukskriver mig en vecka, men lägger stor betoni...

Det här är en följetång i fyra delar med schemalagda inlägg under kvällen. Idag har jag varit sjukskriven i exakt 6 veckor på grund av att jag slog i huvudet och därav drog på mig hjärnskakning, nummer 10 för min del. Dagen efter jag slog mig gick jag till vårdcentralen för ett läkarbesök, då jag kände igen symptomen men upplevde dem mycket värre än jag varit med om tidigare. Det här med hjärnskakning kan jag ju, tänkte jag, hemma två veckor och den tillbaks till jobb och skola. Därför reagerade jag inte nämnvärt när läkaren jag träffade i slutet av mitt besök glatt sa, " 99,9% av alla som får en hjärnskakning blir helt återställda. Av de få som inte blir friskskrivna handlar det till majoritet om folk som tycker de gynnas av att vara sjukskrivna och helt enkelt inte vill bli friska ." Jag skulle vara hemma den vecka jag själv fick sjukskriva mig utan intyg tyckte han. En vecka senare sitter jag återigen tillsammans med en läkare i ett av vårdcentralens undersö...

Sakta men säkert börjar allvaret åter närma sig. För snart en månad sen blev jag sjukskriven med en rejäl hjärnskakning (akta sig för sådana, nummer 2 och 10 är värst!). Om knappt en vecka går min sjukskrivning ut och jag ska tillbaka till "verkligheten". På något sätt har både jag och min man fått klart för oss att det var någon sorts tur i oturen med den där huvudsmällen. I månader innan detta har jag till min egen stora irritation uppvisat starka tecken på utmattning. Trötthet, orkeslöshet, dåligt humör med nära till Herr Ågren och en rad sömnlösa eller oroliga nätter. Totalt slut och överkörd av min egen tjurskallighet. " Så länge man kan stå på benen är det bara att springa. Går det för långsamt då springer man fortare! " Det här med att lyssna på kroppen, erkänna sina svagheter, insikt om att en faktiskt inte är odödlig - ja det är något jag faktiskt är jäkligt dålig på. Den där envisa stoltheten om att klara allt och på köpet alltid ska kunna göra allt...