Konsten att leva för mycket i nuet

Det första jag delar med mig av till er sedan ett oplanerat uppehåll, är att jag kommit till självinsikt om en sak. Jag är helt fantastiskt otroligt oförskämt bra på att leva i nuet. Jo, det är säkert! Det är nästan så jag tar det till expertnivå.

Men vet ni? Det är ingen bra grej, utan det är en av mina mer komplicerade egenskaper. Jag fastnar nämligen i mitt "nu", vilket gör att när "nu" blir "sen" - då har jag kört totalt slut på mig själv. 

Jo men jag kan göra det här för just nu mår jag som en drottning!
Självklart kan jag passa på att greja med det här, för just nu är jag uppe i varv och hög på energi.
Jag slänger på fem sysslor till som jag fick inspiration till, för det är ju kul och går lätt just nu!

---

Jag vill aldrig mer röra mig och sova i minst en vecka för just nu är mina batterier tommare än tommast. Usch vilken ångest jag får eftersom jag var tvungen att lämna det jag höll på med halvfärdigt på grund av att orken fattas. Hur ska jag lyckas med något när jag är så här trött?

Reserven är tom, humöret är neråt och där inne mellan öronen där är det ett oändligt eko samtidigt som kroppen skriker av värk och utmattning. Ja ni förstår dilemmat här, konsekvenstänket gentemot min egen hälsa liksom prioriteras ner och glöms bort.

Den gyllene mellanvägen med det svenska lagom, är inget som kommer naturligt för mig. Jag är av eller på, allt eller inget. Det här beteendemönstret har inte varit ett lika stort problem tidigare, för då har jag oftast haft de fysiska förutsättningarna med mig. Nu ser det ju inte riktigt likadant ut i vardagen, jag har helt plötsligt en oupptäckt ocean framför mig med begränsningar, fysiska och kognitiva utmaningar som jag fortfarande lär känna och försöker acceptera och lära mig att jobba med istället för emot.

Helt krasst så behöver jag i ärlighetens namn öva på att vara ödmjuk och lyhörd mot mig själv.  

Även Supergirl spenderar tid som "vanlig dödlig" mellan varven.