Lapplandsjäntan

Onsdagen den 4/1  - för cirka 4 veckor sedan - hakade jag på min o-elaka styvmor på hennes mål om att promenera Vasaloppets 9mil innan startskottet för skidåkarna går, den 26 februari. Hon har likt som jag, bestämt sig för att göra 2017 till ett Må Bra år. 2017 ska bli året då jag lägger fokus på mig och min hälsa - fysiskt såväl som psykiskt. Jag vill bli bättre på att faktiskt lyssna på kroppens signaler och jobba aktivt för att ge mig själv de bästa förutsättningarna jag kan! Ett av delmålen under året är då alltså vår egna Vasalopp, men hur går det då? Jo, såhär ligger det till. Inräknat dagens datum har jag promenerat inte mer än 74,02km . Jag har nu alltså passerat Hökberg och nästa stopp innan målgång(!) är Eldris vid 81,14km. Vasaloppets vätskekontroller Sälen - Start Smågan - 10,56km Mångsbodarna - 23,8km Risberg - 34,53km Evertsberg - 47,08km Oxberg - 61,68km Hökberg - 70,89km Eldris - 81,14km Mora - Mål ( 90km)   Dagens promenad Ja, d

Istället för bilen tog jag benen med mig idag när jag skulle iväg och skicka telefonen på lagning. Förhoppningsvis blir den lagad i alla fall. Startade strax innan kl 12 så jag kunde följa maken som skulle på jobb en bit och var hemma igen kring 15:30, lagom till dess att solen knöt sig för dagen. Väl hemma igen kunde jag konstatera att jag avverkat inte mindre än 11,96km under dagen! Nu blir det soffläge och bokläsning resten av kvällen, för att jämna ut det hela. Dammen - påväg mot älven Borta i horisonten skymtar bron De sista solstrålarna på vägen hem Rosaskimrande moln la sig som ett täcke över världen

Säkert är ni många som kan känna igen er i bördan och alla dessa måsten i vardagen. Komma på vad som ska lagas till middag - som inte serverats fyrtioelva gånger redan senaste månaden, tvätten ska vikas, disken ska diskas, golven ska moppas, hyllor ska torkas och toan ska skuras. Oavsett hur Er vardag ser ut, så tror jag att vi alla har minst en särskild "syssla" som verkligen bara känns som ett onödigt ont. Hemma på vår gata i stan, så är tvätten en sån där grej som ofta blir "bortglömd". Den kära maken avskyr att vika tvätt. Avskyr. Jag kan garantera att han hellre städar kattlådan fem gånger om än att vika tvätten. Så när tvätten är tvättad faller det på mig att vika. En syssla jag egentligen inte alls har något emot så, förutom att det är så förfärligt TRÅKIGT! Just när det börjar dra ihop sig för att vika tvätt så kommer jag genast på minst tio andra saker som absolut måste prioriteras! Så jag har kommit på ett knep. Jag har förvandlat den otroligt tråkig

Här har det varit en relativt tyst helg. Förklaras enklast med att veckan tog musten ur mig. Mycket rännande, många samtal och en hel massa trassel brände slut på energi och ork. Så helgen har vigts till återhämtning, vila, vätska typ. Men det är okej! Något som jag får påminna mig om gång på gång är att det är okej! Jag vet ännu inte riktigt hur mycket aktivitet jag klarar av innan huvudknoppen säger "Stopp å stärn å!". Jag lär mig och övar på varje dag att försöka se och höra kroppens varningssignaler och acceptera att jag är inte samma person som jag var för ett halvår sedan. En insikt som är otroligt tung att bära emellanåt, men som sagt jag lär mig. Så i helgen har jag bromsat ner på tempot och prioriterat ner - få aktiviteter och bara sådana som gett energi utan att ta för mycket. Positivt egoistisk! Badkar, bokläsning, vilopauser, långa lugna matpauser och kvalitetstid med maken de timmar han spenderat hemma mellan jobbtider. Så det hinner nog bli människa

It's very clear Our love is here to stay Not for a year, but forever and a day The radio And the telephone And the movies that we know May just be passing fancies and in time May go But oh my dear Our love is here to stay Together we're going a long long way In time the Rockies may crumble Gibraltar may tumble They're only made of clay But our love is here to stay - Frank Sinatra

2017 ska bli ett år där fokus ligger på att göra saker som hjälper mig att Må Bra , psykiskt såväl som fysiskt. Ett av mina fysiska mål är att få tillbaka min kondition igen! När jag i augusti blev inskriven på Neurorehab och där fick träffa bland annat sjukgymnast, så kollades min syreupptagningsförmåga upp. Alltså, hur effektivt min kropp tar till sig syre och transporterar ut detta i kroppen. Föga förvånande så var värdena under all kritik. Mina värden var så låga att de varken fanns med i tabellen för min åldersgrupp eller tabellen för min vikt. Löjligt dåliga värden helt enkelt. Detta är ju en insikt som jag kan tänka mig kan vara rätt modfällande - jag skriver "kan tänka mig" då jag inte vet eftersom det var tvärtom vad jag kände. Att min kondition var (är) dålig är ett faktum som jag redan vetat om, ingen överraskning där liksom. Känslan jag fick var därför att " Okej, det här ser skit ut. Då kavlar vi upp ärmarna och löser det här! ", vilket även är vad ja

Idag fick jag sällskap på promenaden av min kära make. Bara det var ju anledning nog för att ge sig ut! Däremot ska jag, som ungefär resten av mänskligheten, även jag gnälla lite över vädret. Vi har idag haft kring 5 - 7 plusgrader.... och regn. Omkring tretiden så höll det dock upp, så då passade vi på att ta en skymningspromenix! Tog en fantastiskt fin bild efter vägen som jag tänkte dela med mig av till er, MEN... Den lyckades jag radera genom att trycka på "Ta bort" istället för "Dela" *paus för klagan, jämmer och frustration* Nåväl, livet går vidare. Då Robin är ledig även ikväll så passar vi på med lite kvalitetstid och har dragit fram sällskapsspel ur skåpen! Jag tog fram fyra olika spel vi skulle välja och variera mellan, men nu har vi suttit med Master mind  i snart två timmar! Ett spel jag fick när jag var liten och då totalt älskade. Något av ett under är att jag och maken fortfarande är sams efter två timmars sällskapsspel. Vi är båda lite av vi

På tisdag morgon var det dags att återigen packa väskan och återvända till Storschtan . Detta främst av två anledningar; 11:30 hade jag tid hos distriktssköterskan för att ta bort mina stygn i handen och  Min kära makes 26:e födelsedag! Cirka 8:30 åkte jag iväg från min fina familj på Berget och mötte solen strax därefter. Morgonrodnad Morgonstund har guld i mund Inte mindre än 5 ( FEM) stopp blev det efter vägen innan jag slutligen var framme i stan. Stopp 1 - Renar Stopp 2 - Renar Stopp 3 - Renar Stopp 4 - Polisen och nykterhetskontroll Stopp 5 - Pinkpaus i Bjurholm hos mor Ja, jag vet inte om ni insett det men vi har en hel del renar i Norrlands inland. Poliskontroller är däremot betydligt mer sällsynt! Om det inte är marknad förstås. Jag tog körkortet i Vilhelmina i oktober 2010 och detta är första gången jag blir in-vinkad för poliskontroll av något slag överhuvudtaget. Lite knäppt egentligen då jag kört mycket inte bara i inlandet utan

Just nu jobbar jag mot målet att innan Vasalopps-starten den 26 februari promenera 9mil, ett eget promenad-Vasa. Detta är ett av mina delmål för att hjälpa mig själv att göra 2017 till ett Må Bra - år . Fokus på att lägga tid och energi på saker som får mig att må bra på olika sätt! Jag har nu sedan start 4/1 avverkat 53,52km och har lite drygt 8km kvar till nästa vätskekontroll i Oxberg (61,68km).  Då jag spenderat en helg hemma på Berget har jag och Å sällskapat på promenader med doggsen. Det blir ju lite roligare att gå tillsammans, särskilt eftersom vi jobbar mot samma mål. Både Vasaloppet och målet att göra år 2017 till ett Må Bra - år ! Så under dagarna 3 har vi tagit oss själva, hundarna och kamerorna ut på tur tillsammans. För finns det inte bildbevis eller loggat i Runkeeper gills det ju inte. Vi tog högsäte på toppen av en snöhög i väntan på sällskap Nu kommer dom! "Obligatorisk" söndagspromenad förbi stallet "Skjuter du på mig

Tittar in och säger hej och trevlig helg via mobilen! Handen strejkar lite men annars är livet fint och krämporna lättare att leva med då jag flytt hem till mitt kära Lappland i några dagar. Planen är lugn, promenader (såklart), hund- och familjmys och kanske en utflykt!

Den senaste veckan har jag ätit på ett sätt som är för mig otroligt sällsynt, nämligen väldigt lite "vanliga" kolhydrater och mängder med sallad! Detta är inget val jag gjort på grund av ändrad diet eller så utan det har liksom bara blivit. Exempel; Tisdag middag  Chorizo + sallad (romansallad,  purjolök, cocktail tomater och zucchini) Torsdag middag  Köttbullar + sallad (romansallad, purjolök, fetaost, cocktail tomater och zucchini) Fredag lunch  Panerad torsk + sallad (romansallad, zucchini och palsternacka) Jag är annars inte den som medvetet brukar välja bort potatis, ris eller pasta. Tvärtom! Men just denna vecka (hittills) har jag varit som o-sugen. Kan hända att det har att göra med att jag haft minskad matlust efter att jag skar upp handen, sallad blir mindre matigt och lättare att smälta? Eller så är det min kropp som helt enkelt signalerar efter mer grönt i maten. Hursomhaver är denna ökning i sallads-intag inget jag direkt grämer mig

Vissa dagar är ett enda mörker. Huvudvärk, stygn som spräcks, trötthet som vägrar släppa taget. Då plockar jag fram mitt emergency kit - största och gladaste temuggen i hushållet, myskatter, en bra bok, en bra tv serie och kläder så mjuka att de lika gärna kunnat vara pyjamas. Så får det bli en bättre och mer produktiv dag imorgon helt enkelt!

Som utlovat kommer här årets första bokinlägg! Jag har alltid tyckt om att läsa, att förlora mig i en bok är en form av terapi och egentid som jag alltid kunnat dra nytta av. Fenomenet av att det alltid finns böcker som väntar på att bli lästa, tror jag fler kan känna igen sig i. För att skapa en logg över vad jag läser under året och även hur mycket, kommer jag därför dela med mig av titlarna till de världar jag under året kliver in i. 1. Estrid, Sagan om Valhalla - Johanne Hildebrandt Estrid var den första boken för året. Jag har läst alla böcker Johanne Hildebrandt hittills utgivit i Sagan om Valhalla och blev ännu en gång glad över äventyret jag fick ta del av tillsammans med de utmärkta karaktärerna som dessutom gestaltar starka kvinnoförebilder. Johanne Hildebrandt har en otrolig förmåga att väva samman fiktion med verkliga fakta och genom detta skapa en historia som griper tag i en för att lämna ett bestående avtryck. " I  Estrid , den senaste delen i den

Pågående mål är att innan Vasalopps-starten den 26 februari promenera 9mil, ett eget promenad-Vasa. Detta är ett av mina delmål för att hjälpa mig själv att göra 2017 till ett Må Bra - år . Fokus på att lägga tid och energi på saker som får mig att må bra på olika sätt! När det då dyker upp motgångar i livet, är min tanke att jag lättare skall kunna möta dem med ett fokus på att må bra.   Årets första motgång kom snabbare än jag räknat med, då jag i lördagskväll skar upp handen rejält på två ställen och fick åka in till akutmottagningen för att sy. Räknade stygnen igår då jag bytte förband och har för mig att jag fick det till 14-15 stygn. Lyckligtvis påverkar ju denna skada inte min förmåga att gå! Även om det är lite bökigt att ta på ytterkläderna samtidigt som det till och från spökar lite i hjärnan kring risken att halka och landa på handen. Men, ibland är det extra bra att ha lite tjockare pannben och en ordentlig tjurskalle som manar på en i alla fall! Tips till alla f

Förlängde helgen lite extra igår genom att få spendera dagen tillsammans med pappa, lillasyster och styvmor- snacka om Må Bra boost! De hade ärende till storstan och lasarettet, så kul att få vara den som får bjuda på kaffe för en gångs skull - även om det av en händelse var slut på både grädde och mjölk här hemma. Idag och imorgon är det min tur att vistas på vården. Strax efter kl10 ska jag på vårdcentralen för allergikoll och imorgon väntas ett uppföljningsmöte med mitt team på Neurorehab. Det senare mötet gruvar jag lite inför. Är så rädd att jag ska glömma bort att nämna något viktigt, men ska försöka komma ihåg att idag sätta mig ner och skriva ner så mycket jag kan av vad jag själv vill förmedla och undrar över. En fin tröst och hjälp i att hantera och acceptera alla dessa sjukeländen både kring mig och familjen är mina te-kvällar med min trogne följeslagare Kurth. Alltid kommer han och lägger sig i knät och tar med sig ett välbehövligt lugn, när allting känns som jävligast.